Tillbaka i Shanghai efter vårt äventyr i bergen var vi jättepepp på att åka till en vattenstad!

Så vi åkte mardrömstaxiresa (minikrock på motorvägen, enorma köer, hemskt varmt och rätt bakis) till nått enormt tomt hotell- och industriområde för att taxichauffören inte hittade. Men snälla receptionister hjälpte till att fixa ny taxi så fram kom vi ju tillslut.

Vattenstaden var egentligen mer en vattenstadsdel som fått vara kvar sen äldre dar och den heter Qibao.

Vi prickade iallafall kvällsljuset rätt bra!

Det här under är inte korvbitar som jag trodde utan karamelliserade jordgubbar. Sjukt gott men rätt krångligt att äta.

Fanns mat precis överallt.

Fin gata.

Vi hittade till ett tempelområde som var stängt för dagen.

Men fick se lite mer vardagliga områden på vägen.

Sen mer socker!

Och hund i kläder.

På kvällen åt vi födelsedagsmiddag på himla god kinesisk restaurang och firade Malins rumskompis Fanny som fyllde år.

Efter middagen promenerade vi ner och tittade på the Bund i kvällsskrud.

Förlovningsfoton på g.

Nutellapannkakstårta!

Sen var det dags att packa ihop sig och åka till flygplatsen igen. Trist med sista goda nudelsoppan på ett tag.

 

Men huga grym resa! Gör gärna om det snart igen, Kina är ett fantastiskt roligt land att resa i och det finns massor kvar att se! Men för nu är det Sverige som gäller, tagga sommar!

En av de saker som gjorde mest intryck på mig under resan var nog den mest otippade. Dagen vi skulle åka hem från bergen hade vi en stund över efter frukost, och eftersom det regnade lite tänkte vi att det var tråkigt att satsa på en ordentlig utflykt, men vi strosade runt lite i dalen där hotellet låg. Vi visste att den hette hot springs och att det berodde på att man kunde bada i varma källor där, vilket vi också gjorde uppe på ett annat hotell, men antingen var det jättelågsäsong eller så har folk helt glömt bort att det fanns för nästan allt var tomt och övergivet och det var en rätt spöklik känsla över det hela. Men regnet i luften och all bambuskog var så himla trevligt att promenera runt i efter det karga berget så måste säga att den promenaden var riktigt speciell.

Hittade en stig ner i ravinen.

Varma källan! Ungefär 42 grader varmt året runt, himla trevligt.

Här är herrn som kom på att man kunde slå mynt av både berg och källor och gjorde det till turistmål.

Skulle finnas massa mer kalligrafi i berget och ett tempel högre upp men vi var tvungna att gå tillbaka till hotellet för att packa ihop och åka mot Shanghai igen. Nästa gång så!

Nästa stopp på resan var som sagt Huangshan, eller Gula bergen som de också kallas. Vi steg upp tidigt och snubblade rakt på en taxi som tog oss till tågstationen, men väl där blev vi lagom stressade av att inte ha en enda spänn kvar i kontanter bara för att upptäcka att alla bankomater var stängda. Många varv runt den enorma stationen senare lyckades vi tack och lov hitta en på våningen under. Skojar inte, alla tågstationer vi var på i Kina är större än de flesta flygplatser jag sett. Men iväg kom vi till slut! Väl framme i bergen var det kanske lite krångligare än vi trott att hitta hotellet men en 11 kronors bussresa för mycket kom vi iallafall rätt. Trodde vi, för när vi kom till receptionen fanns där en trevlig herre som bestämt visade oss till ett annat hotell på andra sidan ravinen. Oh well, där kunde vi ju checka in så hotellet hade väl bara flyttat.

Kinesiska snabbtåg, 380 km/h gick det i minsann.

Kajsa väntar snällt på bussar i Huangshan.

Och tittar på hotellet vi trodde vi skulle bo på.

Men vi hamnade i det här rummet istället. De bjöd på både te och äpplen, finemang!

Men sen blev vi hungriga och gick ner i receptionen. Där hittade vi resans intressantaste måltid, self-heating-fish-flavoured-pork! Allt som ligger på bordet skulle alltså pusslas ned i byttan och sen hux flux började det koka och ryka.

Kemisterna gissade vilt och kom fram till det inte helt otippade ”exoterm reaktion”. Den något lata analysen googlades sedan fram till att vi hade gjort släckt kalk i byttan, helt klart exotermt!

Morgondagens frukost var mindre äventyrlig men väldigt godkänd för att vara kinesisk frulle, massa bröd till västerlänningarna. Och kaffe!

Sen gick vi ut för att hoppa på bussen vi åkt fel med dagen innan, för nu skulle vi upp på berget.

Vilket man lättast gör medelst linbana.

Sen var det bara att börja knata runt.

Skyltarna var mycket informativa.

Även om alla inte gjorde vad som stod på dem.

Fanns också några hotell och restauranger där uppe, till vilka all utrustning, mat och vatten bärs(!) upp för berget av kineser som jag hoppas har en bra sjukförsäkring.

Finns inga dåliga kläder för bergsbestigeri.

Ifall man blev trött kunde man också få bli buren av de här raska herrarna. De vi såg som blev burna var dock nog tyvärr de som egentligen hade mått bäst av att promenera lite.

OBS OBS.

Här bodde bärarna. Tror vi.

Och här är den fantastiska Welcoming Pine! Står enligt legenden och hälsar alla välkomna till berget! Vi kom visst från fel håll.

Vilket blev ännu tydligare vid den här skylten. Vi gick alltså ned för backen, betyder det att vi råkar ut för det motsatta?

Hemfärd med linbanan.

Var en fin promenad ned till hotellet igen.

Råkade gå förbi ett manager-peptalk också, himla fint sätt att starta jobbdagen på.

Sen testade vi hotellets restaurang, försökte beställa flera rätter som man brukar göra i Kina men fick över google translate veta att nudelsoppan vi valt ”has a lot of weight”. Så vi tog bara den.

Var nog tur det.

Sen somnade vi gott och vaknade med en härlig träningsvärk, Kajsas iphone berättade att vi hade gått ungefär 200 våningar i trappor sammanlagt under dagen. Väldigt väldigt värd promenad! Efter frukost tog vi en liten promenad i ravinen där hotellet låg, men det får bli ett annat inlägg.